de är meningen att jag ska säga ifrån. jag kan inte fortsätta såhär. men dendär känslan jag får i hela kroppen, de går bara inte. allt känns så förbannat bra, de går inte att beskriva såhär med ord. de är väl kanske dags att snacka om de, men skulle allt liksom ta stopp då? eller så kanske allt skulle bli ännu bättre. jag vet inte riktigt själv, jag vet ju ingenting

äntligen, söndagen är snart över. jag har bara tagit de lugnt idag, och med det menar jag att jag har tråkat. har somsagt inga planer i veckan. imorgon blir de eventuellt stan efter skolan med nathalie, får se. snart lov också. kanske blir att fara ner till södra, sen kanske färga håret och lite sånt :) den 31 ska jag och sebastian dra till kulturens hus och se magnus betner, skön snubbe dedär! nåja. ska gå och kirra nå käk nu. kände bara att skriva någon onödig rad där, tack för mig!