inte alls kännt mig så skrivsugen den senaste veckan. vet inte varför. har väl mest med och göra att de mesta inte är som de ska. ibland undrar jag vadfan man ens ska med föräldrar till? bara klagar på allting. bara klagomål, inget mer. nästan så vi bara skriker åt varandra dag efter dag, så jävla spännt så man vet inte riktigt om man bara ska skita i allt och vara en bra dotter och vara trevlig, eller få låta dem leva med en otrevlig unge som tror sig ha adhd. jani, ingen aning. har gjort mitt bästa idag, att vara trevlig. och då fick jag se att de inte var värt de, inte alls. fick ingenting tillbaks så justnu känns de som att ingenting spelar någon roll längre. och sen när man har vänner, och dem kanske är sura eller snäser åt en, inte fan blir de ju bättre direkt. och så som jag reagerar på de nuförtiden? förut var de liksom bara att ja knep igen käften, men nu är de liksom att jag inte ens snäser tillbaka. jag verkligen skriker, får ut all min ilska över de. de är nästan läskigt.

får väl hoppas iallafall att mina väninnor är glada idag iallafall, något jag skulle behöva. jag lovar, bara om någon skulle höja rösten åt mig nu skulle de falla en tår, eller också flera. såpass less! behöver komma ut. har inga planer alls för ikväll. vet bara att jag, sanna och nathalie skulle ses, kanske käka eller ngt. blir väl någon skabbig hamburgerbar, men de duger bara man har de trevligt. nu har mamma slängt mackjärnet också, fick mitt hjärta krossat. fast pappa var iallafall något förstående och skulle köpa oss en ny, "nångång", vilkett också kan betyda aldrig. aja, ska inte tänkas negativt här nåmer. här kommer positiva ida, hejhejhallå!