nu har jag kommit in i en såndär period igen, jag fattar inte. jag bara lurar mig själv hela tiden, jag märker de knappt själv. tanken av att någon annan kan ta ens plats bara sådär, utan någon tanke tillbaka alls. de gör ont,

onsdag, en helt vanlig onsdag. alltid lika sega. alltid lika retsamt långa onsdagar, less. vi hade favo-dag idag, som varje onsdag. vi får då möjligheten att jobba med vad vi vill, saker som vi kanske ligger efter i eller som vi måste träna mer på helt enkelt, låter kanonbra när man ser de så. men arbetsron, åt helvete med den. så går man alltid hem med huvudvärk bara för att de är så skrikigt i salarna. även idag har jag ont i huvet, ingen lust att göra nånting. nästan som man känner sig deppig på nått sätt =s känner samtidigt faktiskt inte för att bara vara hemma och dega, jag vet faktiskt inte vad ja vill justnu. jag och sanna hade tänkt dra till stil en sväng och prova på och träna, men hon orkade inte. allt låter fel i mina öron idag, allt som jag bara kan komma på nästan. och nu när man inte har pengar, då känns de bara som om de inte finns någon mening att ens gå ut genom dörren. farmor har iallafall skickat iväg pengar, dem kommer väl när dem kommer. får ju barnbidraget på fredag, men de är ju då de