Okej, igentligen borde jag faktiskt ligga och sova. Jag skulle gjort det för länge sen, men det går helt enkelt inte. Går jag och lägger mig har jag en känsla av att tårarna kommer, det gör dem nog utan tvekan skulle jag tro. Så, varför inte sitta här och låtsas som om allt är bra? Bara försöka glömma allt för en liten stund. 

Hittade just en bild jag fick av Philip förra veckan, ett träd med ett stort hjärta på. 
Jag började plötsligt sakna han ännu mer.
-Jobba arslet av dig så du får komma hem snart. Hem till mig

hej