Nu rullar mitt liv på ganska bra, varför sitter jag då och väntar på att det ska bli sämre igen? är det därför jag sitter beredd varje gång det blir något? fan. det är just dethär som påverkar mig när jag väl mår bra, att sitta och tänka på hur jag ska hantera det sen, när det sämre kommer igen

Verkar väl som att jag är helt emo av mig nu, det kan jag väl kanske påstå. men samtidigt så mår jag så förbannat bra, bara att jag själv förstör det varje gång. jag hinner aldrig njuta, inte en endaste minut. jag oroar mig för småsaker, så små saker att jag knappt märker av det själv. ja, vafan ska man göra nu. jag går och lägger mig med den oroliga känslan i magen. jag är van