"Fredagen den trettonde" Det är ett riktigt intressant datum igentligen, fast det har numera börjat kännas mer som en vanlig dag, att man inte lägger märke till den lika mycket. Förr kände man det i hela kroppen, man gick runt och bara väntade på att det skulle gå illa för en. Denhär dagen har däremot känts som en helt vanlig dag för mig, och absolut inte som en fredag, utan mer som en vanlig onsdag. Skoldagen har iallafall gått snabbt, precis som alla andra fredagar. Vi slutade kring tre-tiden och jag gick in till stan och mötte upp Philip, Gustav och Mp en sväng. Därefter mötte jag upp Nathalie och Henny, och vi gav upp med en gång och tog bussen hem. Shoppinghumöret var bara helt enkelt inte på topp när alla var trötta och griniga. När jag klev av bussen på Porsön så gick jag raka vägen till vårdcentralen och tog bort min stygn, och det var ju långt ifrån skönt eftersom dem satt som bara den. Hon försökte verkligen med allting! Drog, lirkade, klippte, och till slut slet hon allt vad hon kunde, och stackars jag låg där helt tårögd. Sjuksköterskan som sydde hade visst spänt åt allt hon kunde. Men nu är jag omplåstrad på nytt, nöjd och glad! Förhoppningsvis blir det inga mer stygn på ett tag.

Nu har jag tagit det väldigt lugnt alla helger sen insidenten med min haka. Det blir att fortsätta i samma stil denhär helgen, men nästa helg fyller Nathalie 16 år och då minsann blir det att göra allt förutom att ta det lugnt. Jag känner riktigt hur taggad jag är efter 4 veckor. Men vild som man är så får man väl helt enkelt ta och tagga ner litegrann när det gäller det ena och det andra.

Nu ikväll blir det att dra iväg till en pompis och mysa framför tvn med en massa mysiga människor. Det blir väl allt från idol till att skratta åt Thompas pappas fisar. Det är faktiskt lika kul som det låter!