Efter att bara ha varit hemma i några timmar längtar jag redan tillbaka. Nu kanske vi inte var särskilt smarta som åkte ner under den största helgen på året, men vi fick istället koppla av och strosa runt på stan det dagar då det var öppet. Det måste ha varit första gången i mitt liv som faktiskt Långfredagen inte kändes särskilt lång. Vi degade under dagen och senare grillades det fläskfile ute i solen. Mot kvällen vart det soligt och vi gick på en lång kvällspromenad. Under lördagen hade stan öppet så vi åkte in en sväng. Jag hittade mig lite allt möjligt men ingenting som jag direkt föll pladdask för, och lät det därför vara. Ett par trosor blev det iallafall, och sen köpte min älskling ett par vita shorts åt mig som han tyckte att jag skulle ha. Det blev en sen kväll för våran del. Min syster hade fått i sig några glas vin, och Johan lika så. Vilket ledde till massor med prat och skratt, och därav en hel del politiksnack som till slut spårade ur en smula. Söndagen var en röd dag igen och allt hade stängt. Jag kände mig sjuk så vi bestämde oss för att ta det lugnt. På kvällen vart vi skjutsade in till stan, till bion där vi sen såg Remember me. En riktigt fin, men ändå sorglig film. Filmen slutade kring nio och vi gick till Mc Donalds och köpte oss en varsinn kaffe i väntan på att Johan skulle hämta oss. Under måndagen var det öppet på stan igen så vi bestämde oss för att åka in en sväng för en sista titt. Det blev en lunch och många sura miner från min sida. Näsan rann, tårarna ur ögonen rann. Jag var ordentligt förkyld med andra ord! Vi blev upphämtade av familjen Larsson och fortsatte sedan köra mot Surahammar där vi blev bjudna på Påskmiddag och annat gott. Kvällen blev lugn för våran del, en bastu och därefter en massa mys framför tvn.

Denhär dagen har varit någorlunda stelare. Vi har legat i sängen hela dagen, jag har hostat och snorat medan Philip fått springa efter papper. Klockan halv fyra åkte vi från Hallstahammar och vi anlände till Arlanda kring fem. Vi köpte oss dyr och dålig mat, men som dög. Mina trummhinnor höll på att spräckas när vi var påväg att landa, jag grät som ett barn och stackars Philip fick sitta och trösta mig. Det var även då jag kom fram till att jag aldrig någonsin ska flyga förkyld igen.

Nu är jag iallafall hemma och ska krya på mig tills i helg,
då det blir fest både fredag och lördag. Awesome!