Timmarna passerar
I veckan kommer min blogg att äntligen få lite liv i sig igen, för jag har nämligen fått lov att ha pappas kamera under veckan eftersom han ska iväg och jobba, och han har då lovat mig att kameran stannar hemma under den tiden. Nu känner jag verkligen hur mycket jag saknat fotandet och redigering av bilder, även fast jag inte kan påstå att jag är den bästa på att redigera så är det ett utav mina större intressen. Jag har under den senaste tiden fått fota med min iphone, dvs med inte en alltför duglig kamera. Tyck synd om mig.
Nu närmar sig klockan sju. Jag blir alldelens förvånad eftersom jag inte förstår vart alla dessa timmar tagit vägen. Nå plugg har jag inte heller hunnit med, men det får bli uppesittarkväll för min del istället. Jag ska ju trots allt bara läsa igenom ett häfte. Busenkelt ju! Nu ska jag börja packa träningsväskan och sen tar jag bussen mot Hälsans.
En utav prästens uppgifter. Vi skulle rita av varandra med vänster hand,
utan att kolla på pappret. Här är jag, ritat av NathalieEriksson, konstnären själv.