Som ni märkt har inte uppdateringen har inte varit på topp för min del, och förklaringen till det är att jag varken har haft tid eller känt orken för det. Men nu jäklar, nu är hon back in business!

Förra veckan var en tung vecka. Jag och Philip bråkade och läxorna kom efter, och jag hade varken orken eller lusten till att träna, utan låg istället bara hemma och sov bort dagarna. Nu är det nya tag som gäller, och allt ser ut att vara stabilt just nu. Nu har jag endast en uppgift som ska in imorgon sen är jag helt läxfri! Sen återstår det väl att se hur länge det varar.

Min helg var hur braig som helst, jag skriver den lite kort och gott. I fredags småfestade vi tjejer + några till hemma hos mig, för att sen åka till WP. Klockan hann bli 23 och vi tänkte att det inte var så stor ide att betala oss in där med tanke på att det bara var två timmar kvar, men vi åkte in mot stan iallafall. Jag mötte upp Philip och sen drog vi allihopa till max och käkade. Ett ord räcker, Underbart! Vi satt sen bara och surrade om allt möjligt och sen traskade jag och Philip till han och jag blev kvar där över natten.

Lördagen hade inte alltför mycket att bjuda på. Jag och min mor hade bestämt att vi skulle åka till mina kusiner i Rosvik, och så vart det. Där blev vi bjudna på fika och annat gott. Jag fick hemlängtan och vi for hem kring halv sju tiden. Jag tog sju-bussen och åkte raka vägen in till stan där min älskling väntade på mig. Vi å åkte en sväng förbi mig, och sen tog vi bussen in till stan igen och knallade till Gustav och kollade läget. Ingenting speciellt hände så vi gick förbi Kvantum och sen hem och bara myste på.

Söndagen var en skön dag. Finare väder än så kan det knappt bli. Jag och Philip drog på oss ytterkläderna och drog ut på isen. Det var bra till en början, men slutade i katastrof. Vi bestämde oss för att gå till Grå Schjalören (Rätta mig om jag stavat fel) men mitt i allt tar spåret slut, så vi bestämmer oss för att gå över isen. När vi nästan kommit fram efter många krångliga omvägar står vi fast. Det är vatten runt omkring oss och vi försöker klura ut hur vi ska ta oss på land utan att bli genomblöta. Vi stod där i säkert en halvtimma och jag började frysa som en tok om fötterna, känslan gick knappt att beskrivas. Så Philip slängde upp mig på ryggen och han fick plumsa igenom isen. Själv var jag så stel i fötterna att de knappt gick att röra på dem. När vi kom upp på land gick vi in i ett trapphus där vi väntade på Philips mor. Jag prövade på något som jag aldrig provat förr, jag fick nämligen ha mina fötter i Philips armhålor och fötterna blev snart varma igen. När Philips mor väl kom åkte vi hem till honom. Jag slängde mig på sängen och under täcket och somnade med en gång. När vi sen vaknade var klockan kring 6 och det var dags för middag. Resten av kvällen packade vi ner hans saker i flyttlådor.