Tro det eller ej men jag överlevde faktiskt tågresan! Jag åkte med ett trevligt gäng, men fick snabbt därefter byta hytt. Jag lärde känna en kille vid namn Andre, han var en riktigt rolig prick! Vi pratade i flera timmar, tills båda sen somnade. Kring halv sju vaknade jag, och jag önskar att jag inte hade gjort det. Jag kände hur det blev blött på mitt ben, och sen hör jag Andre säga, Vad fan?. Tjejen som låg högst upp spydde, och hon lyckades spy ner både mig, Andres både jacka och skor, och hela min väska där mina kläder låg! Vid det ögonblicket ville jag inget annat än bara skrika och svära, men jag fick bita ihop. Det är då jag tänker att det är sånthär som verkligen bara händer mig. Av alla hyttar, så hamnar jag med en person som därefter spyr ner i stort sätt hela hytten, och mina käraste ägodelar. Flickan som var tolv år gick därefter på toan, och syntes därefter in till nå mer. Vi började bära ut alla grejer, och Andre fick även äran att bära ut alla mina grejer eftersom jag kände att jag inte kunde. Vi fick därefter byta hytt igen, där det sen bara blev vi två. Flickans mamma kom in ett flertal gånger, bad om ursäkt och gav mig pengar för att sen gå till kemtvätten med väskan. Ganska omtänksamt tyckte jag. Problemet var därefter löst och allting kändes stabilt igen. Strax därefter hör jag en röst som kommer ur högtalarna, där de säger att tåget är 3 timmar sent. Då får jag bita ihop, ännu en gång. Jag klarar inte av lukten nå mer och går därför till restaurangvagnen och sitter där två timmar av de tre. När vi sen till slut passerat Boden går jag och packar ihop mina grejer. Strax därefter stannar tåget i Luleå och jag får äntligen komma ut i den friska luften där min pojkvän står och väntar på mig. Norrland, i'm back!