Minut för minut, timma för timma. Jag känner ångesten. Om åtta timmar kommer jag att sitta i en bil påväg 100 mil bort. Bort ifrån min älskade, mina vänner och min mamma. Sex hela dygn ska jag vara utan min fina. Somna utan honom, vakna utan honom och göra allt utan honom. Nu ligger han där i sängen så fin och väntar på att jag ska krypa ner bredvid honom, och här sitter jag och skriver blogg? Rackarns! Nu vet ni vart ni har mig dem resterande dagarna av denna vecka. Jag åker imorgon och återvänder på Tisdagkväll. Önska mig en trevlig resa, för det är vad jag hoppas på. Tack för mig!