Jag har varit igång hela dagen och först nu kan jag sätta mig ned i lugn och ro för att pusta ut. Det första jag gjorde idag var att dra fram dammsugaren. Jag inväntade min pappa för att prata och i all väntan bestämde jag och mina vänner för att träffas och umgås, men efter en försenad pappa som resulterade till en försenad middag blev det tyvärr inte så. Jag satte mig för att slänga upp bilderna på Fuji som skulle framkallas och sedan var klockan så mycket som åtta när först pappa kom hem, så det kändes lika bra. Vi har suttit och samtalat om resan till Finland och hur härligt det kommer bli, och mitt i allt känner jag att någonting saknas, en vän. För hur roligt är det egentligen att härja runt i en främmande stad alldelens själv, när man kan vara två och göra någonting roligt utav det? Och att ligga knäpptyst på en strand, då man kan vara två och snacka om allt mellan himmel och jord. Ivrigt plockade jag fram mobiltelefonen och samma stund som jag skulle börja skriva insåg jag att den lilla filuren just fått ett sommarjobb. Och jag var strax inne på samma negativa tankebanor igen. Jag tvekade en sekund, men känner nu att jag måste fara. Och hur roligt jag kommer att ha alldelens själv med endast fullvuxna individer runt omkring mig har jag ingen aning, men det får lov att gå an.

De sista dagarna med min fina har trots vädret varit helt underbara. Jag får det att låta som om vi aldrig mer kommer att ses, men eftersom jag endast en gång tidigare i mitt liv varit utan Philip i en vecka känns det verkligen som en evighet. Vi har tagit vara på de senaste dagarna igenom att bara vara med varandra. Tagit dagarna som de kommit, dvs att vi ena dagen legat och sett film, när vi andra dagen bakat tillsammans och åkt upp till Ormberget för att kika på utsikten. Eftersom vi under Lördagen firade ett och ett halvt år myste vi till det en smula extra. Min fina åkte hemifrån mig för att städa hemma hos sig, handla och laga ihop något gott. Han hämtade mig kring åtta-tiden och jag hade mina aningar att det väntade mig en god middag där hemma hos honom, och det gjorde det också. Han hade dukat fram en middag för två och tänt ljus i hela den övre och den nedre våningen. Han tog ut en vin-marinerad fläskfile och kroketter av nå slag och dukade sedan upp massor av olika såser. Han ursäktade att han inte hade hunnit med att göra en sallad, men jag blev nog chockad av att han hunnit göra allt detta på endast en och en halv timma. Vi åt i lugn och ro, och fick sedan en ide om att vi skulle gå på bio. Men när vi väl kommit dit gick det inga bra filmer, så vi bestämde oss för att istället gå och hyra något själva. Efter en film och en godispåse rikare åkte vi hem till Philip för att fortsätta kvällen där. Vi hade det allmänt mysigt hela kvällen och den slutade på bästa sätt, jag fick somna i hans armar. Philip talade om för mig att det skulle funnits en till överraskning men som han inte hade hunnit med, och nyfiken som jag är ville jag veta vad en sån överaskning kunde ha varit. Men hemlighetsfull som han är, och så dålig som han är på att ge ledtrådar gav jag upp. Men ännu en fin års-dag har jag fått uppleva med honom, och det är det enda som betyder något!

Jag ska strax packa i ordning en liten väska för att sedan åka till min fina för att spendera min sista natt där. Även fast tanken först var att vi skulle ses imorgon kände vi båda att vi verkligen ska ta vara på dessa sista timmar, vare sig det är natt eller dag. Jag förmodar att det blir en till uppesittarkväll bestående av endast OC och oss två. Det är vad som behövs!