Träningen gick väl sådär idag. Jag kände att jag gav mitt allt men i slutändan visade det sig att jag inte hade så mycket att ge. Samuel var snäll och peppade mig och hjälpte mig massor, vilket jag är väldigt tacksam över, för annars hade jag förmodligen suttit och rullat tummarna under hela träningen. När vi väl började insåg jag hur mycket jag har kvar att lära mig men att jag ändå kommit en god bit på vägen. Min höjdskräck är någonting jag måste börja ta itu med, samt spänsten eftersom jag inom kort ska bli topp i laget. Sen är det detdär med mitt tålamod som vi inte ens behöver prata om, men trots många misstag tog jag mig upp på hög höjd, föll ner och nöjde mig med det. Jag klarade ju trots allt av det jag aldrig någonsin trodde jag skulle klara av, att stå på en hög höjd och bara falla bakåt och landa spikrak, men det måste varit tack vare all peppande som jag fick. Ibland kan man mer än vad man tror, och idag fick jag det bevisat. Så ett litet leende på läpparna fick jag med mig hem idag iallafall!

Jag hade tänkt klämma in ett gympass efter träningen men min kropp var alldelens för trött för det och jag bestämde mig för att istället åka hem och se på fotbollen, vilket visade sig vara helt rätt i slutändan! Nu ska jag strax lägga mig framför tvn och avsluta min tisdag där. Förhoppningsvis har morgondagen en bättre dag att bjuda på, och framförallt bättre väder!