Hur konstigt är inte dethär egentligen? Jag njuter av varendaste minut med min pojkvän, och försöker att ta vara på tiden fullt ut. Men att jag sen blir trött redan klockan åtta då jag är med honom, och sitter uppe hur länge som helst utan att ens sängen lockar det minsta när jag är utan honom? Det är fan inte okej. Det första ni reagerar på är väl att han förmodligen är en riktig tråkmåns eller något åt det hållet, men så är det ju naturligtvis inte. Tvärtom! 

Nu sitter jag här igen, och det ser ut att bli ännu en
sömnlös natt. Jag hatar verkligen att sova utan dig!