Inlägg 15 från min dåvarande blogg,
www.ida-stark.tumblr.com

Efter en veckas semester är jag nu tillbaka. Tillbaka till verkligheten. Skolan pushar på som vanligt. Julen närmar sig vilket inte alls underlättar den saken, men det är smällar man får ta. Samtidigt som det känns skönt att vara hemma har jag inte förens nu förstått vad jag egentligen fått uppleva. Tiden där var magisk. Ett ställe där man bara kunde vara. Ett ställe där ordet bekymmer inte existerade. Ett ställe jag inte trodde fanns. Det var med andra ord helt underbart! Eftersom jag inte är människan med några större databehov fick inte tanken av att vara utan dator i sju dagar något att oroa mig för. Det var snarare som att ta semester och bara fly ifrån allt. Tänk om det ändå skulle varit så istället?

Men Luleå är ju alltid Luleå. Dagarna går och hur bra man än har det kan man inte låta bli att skänka en tanke åt sina fina. Tanken av alla läxor och alla onyttigheter man proppade i sig var dag höll nästan på att ta kål på mig, men mest av allt måste jag ändå säga att jag saknade träningen och sången. Det är först vid såna tillfällen man verkligen förstår hur mycket saker och ting kan betyda för en. And i'm freaking love it!