Som om det vore söndag

Jag drog som sagt in mot staden och här blev jag kvar. Vi fick stå ute i kylan i lite mer än en timma, men det kändes helt klart värt. Jag fick smita före alla andra eftersom jag hade kryssat i ett "Ja" på pappret. Jag fick prata med en läkare om eventuella biverkningar och fick sen återigen sätta mig och köa. Sprutan kändes knappt, men det är nu jag börjar känna biverkningarna. Jag har dels ont i mina leder och jag har även känt av lite feber. Men så länge det inte blir farligare än så ska jag nog överleva.

Jag sitter just nu inne i stan hos Philip. Han sitter och pluggar och själv har jag suttit och läst tidningar och nu satte jag mig här för att kolla vad som händer. Det blir att bara ta det lugnt hela kvällen, precis som läkaren rekomenderat. Jag ska duscha varmt, och sen kanske vi slår på någon film. Antingen tar jag en sen buss hem, eller också blir jag kvar här över natten.

Imorgon är det tisdag och jag är väl inte alltför taggad inför en lång skoldag, men det går lov att gå ändå. Jag ska besöka läkaren klockan 10 på Porsön, och därefter åker jag raka vägen till skolan igen. Jag har haft mycket kontakt med vårdcentralen på senaste tiden, och det beror på mycket. Dock inget allvarligt

Vi hörs imorgon igen. Ha en skön kväll!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0