Nu försvann även rösten, lyckat. Hur jag kommer att må de kommande dagarna vill jag inte ens tänka på, men med det bästa sällskapet klagar man ju aldrig. Min man kommer ju att ta hand om mig om inte annat, vilket han i och försig alltid gör. Jag kommer förmodligen att leva på te och Bafucin de kommande dagarna, för jag ska banne mig övervinna detta jäkla virus. Man undrar ju, är det inte nog med att jag redan fått stå ut med hosta och förkylning i två närmare månader? Upperbarligen inte. Nu går jag och bäddar ner mig med boken, tyck synd om mig är ni snälla?