jag kommer ihåg våran sista dag tillsammans. jag kommer ihåg den som om det vore igår. dagen då jag kom med blommor till dig, och kramade om din hand medan du låg bland en hundratals slangar. du var inte vid medvetandet, men när du tillslut fick upp dina ögon och såg mig, log du. du kom ihåg mig.

när jag tidigare idag satt och tittade på tatueringen jag tänkt tatuera in med ditt namn på, kunde jag inte låta bli att fälla en tår. varje gång tanken slår mig, att jag aldrig mer kommer att få höra din röst igen gör ont i hela kroppen. det är ett tag sen nu, men du lever kvar inom oss farfar.
du har en speciell plats där för dig.